Tjenixen! Idag har jag försökt hjälpa min granne lite men det hela gick lite sisådär, hon kom in och frågade om jag kände till någon firma som kunde hjälpa henne med trädfällning. Jag tänkte att det kunde jag som ändå var ledig så jag sa till henne att jag bara skulle käka upp min frukost och sen komma ut. Trädfällning hur svårt kan det vara egentligen tänkte jag och var faktiskt lite laddad för att genomföra det här, men det skulle visa sig att jag inte hade en aning om vad jag hade gett mig in på. När jag kom till min granne och fick syn på de träden som hon ville skulle kapas så fick jag mig en stor chock. Det var inte de minsta träden i Uppsala om man säger så utan snarare tvärtom. Jag kunde ju dock inte erkänna att det var något som jag inte kunde hantera så det var bara att ge sig på och jag började med de kortaste träden först för att visa att jag minsann hade lite koll. Sen skulle jag ge mig på ett träd som säkert var uppemot sju meter. Jag kan säga så här att jag har utfört trädfällning förr, då var vi dock tre stycken och trädet var max fem meter. Nu skulle jag alltså själv kapa ett träd som var betydligt högre och jag hade ingen vid min sida som kunde hjälp till. Jag påbörjade det arbetet och visst lyckades jag fälla det men det var verkligen med nöd och näppe kan jag lova er. Det var heller inte med någon större säkerhet så jag pratade faktiskt med min granne och vi kom fram till att det kanske var bättre att vi ringde någon som hade bättre koll på det där med trädfällning. Men hon fick dock några träd fällda av mig och jag fick mig en kopp kaffe.